lazy

anledningen till att jag är så dålig på att uppdatera denna blogg är för att jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt att logga in. skriva emailadressen, lösenordet och sen klicka på nytt inlägg. hade bloggfältet dock varit det första som poppade upp framför mina ögon på skärmen då datorn startades hade jag bloggat som en jävla idiot. jag är bara så fruktansvärt, inte lat, men lazy. mer åt det trötta hållet. se där ja, där fick ni er förklaring. jag ber om åter om ursäkt för min dåliga uppdatering.

annars rullar livet på som vanligt. förra veckan var en liten märklig historia. både bra och dålig. inget speciellt hände. onsdagsnatten spenderades i mer eller mindre vaket tillstånd då lizie beslutade att dra hem massa random people, folk hon visserligen kände men som inte verkar ha något liv eftersom de inte gör annat än hänger, knarkar och stör folk i vänners lägenhet. ja, det verkar även som om de är i princip hemlösa eller bor i något jävla ruckel eftersom de spenderar mer eller mindre all sin lediga (vilket betyder all ) tid i 4 cornwall house. sedär ja,istället för 4 nya flat mates fick jag helt plötsligt 10. aja, klagaklaga. det är kanske egentligen inte så illa som det låter. vara här får de gärna men smälla sönder stolar och lampor, skrika och försöka elda upp stället på en onsagkväll tolereras inte. onsdagsnatten var fruktansvärd och jag var ändå uppe 4 gånger för att be dom hålla käften, steg upp kl 6.30 efter ca 30 min sömn för att gå till jobbet.

detta gjorde min övriga vecka till en trött en. tors var det utgång med nat och will, slutade upp på någon bakgata i shoredich och därefter hem med världens bästa chips portion och en funnen lila blomma i en harrods bag.

fre va ja ledig å shoppade loss på pay day :) natten tillbringades i notting hill i sällskap med nat, francesca, rom och cola. spydde, sov och käka frulle i notting hill med fran. promenerade på portobello market, försökte ringa erika, for hem för att förbereda mig för kvällens utgång i brixton. väl i brixton vart de stängt och kvällen spenderades istället på londons diverse utbud av transporter, 3 timmar närmare bestämt. james ringde mitt i alltihopa och undrade om ja ville hänga med på warehouse party i hackney. då hdif var stängt tänkte jag att det kunde vara ett bra alternativ och lösning på kvällen. ringde och sa att vi kommer, då satt vi på bussen och han skulle ringa upp 10 min senare för att ge oss direktioner. 3 dygn senare sitter jag här och har fortfande ingen aning om vart den dära festen eller james höll hus. vissa människor är bara alldeles föööör underbara.

ok, anar ni lite bitterhet i mitt inlägg. ledsen, bitter kommer jag nog alltid vara, men bra mår jag :)

ha det fett tills nästa energikick

AGNES