ALLT PÅ SAMMA GÅNG

Skolan var inte så farlig. Å andra sidan var det inget annat än upprop och introduktion, knappast något att vara rädd för. Det jobbiga kommer längre fram i veckan då vi börjar skriva och på måndag då alla ska få läsa. Skrivkramp, prestationsångest, blablabla, osv. Bondade lite också (jag är ingen outsider!). På tåget hem ringde ett av alla hyresbolag jag ringt och tjatat på och erbjöd mig 45 m2 för 2700. Jag sa jatack och ska prata mer med dem imorgon. Livet skärper sig lite, men jag drömmer mig ändå bort till Stockholm hela tiden. Eller vad fan, jag skiter fullkomligt i Stockholm. Jag vill bara träffa Daniel.

Och tänka sig! Ikväll kom Höstdepressionen och hälsade på, sedär! Det var bara en kort vända, en kvart eller så. Förmodligen mest för att visa vad som kanske komma skall.

- Oj är du här nu igen?
- Klart jag är, du trodde väl inte att du skulle komma undan i år?
- Nej... Eller jo, kanske.
- Haha, men lilla vän. Du borde vant dig vid det här laget.
- Mm. Hur länge tänkte du stanna?
- Ja fram till jul i alla fall. Men sen kommer jag i ny form i slutet av januari, det vet du!
- Ja det är ju klart.
- Nä nu har jag inte tid med dig längre, jag har hälften av befolkningen att ta itu med på bara någon vecka.
- Oj okej hejdå då.
- Vi ses snart!

JENNY