GEORGE SAMPSON

Första riktiga sommarnatten. Jag har haft fönstret vidöppet ett par timmar nu och det märks ingen skillnad i temperaturen på den här eller andra sidan fönsterblecket. Det är alldeles för sent egentligen, och jag lovade mig själv nyss att stänga av datorn senast klockan 2 så nu panikskriver jag. Äntligen tidigt skift på jobbet, tack gode gud, dagar som denna bara springer förbi innan man riktigt märker att man jobbar. Efter jobbet aka bastun följde Mark med till Bethnal Green där vi låg i parken och pratade relationer, musik och vad vi vill göra med våra liv i timmar. Jag har börjat ignorera faktumet att det är så många personer jag tycker så mycket om här som jag kanske aldrig kommer träffa igen. Jag blir alldeles för ledsen när jag tänker på det.

ANNARS SÅ:
Glömde posta Mors Dagkortet till Ann idag så det kommer inte komma fram i tid, jag har inte kommit in på min utbildning vilket gör att livet skiter sig igen, Agnes flyttar härifrån om mindre än en vecka vilket innebär att jag måste klara mig utan henne i huset framöver, frysen har gått sönder så jag får säkert slänga all min mat inklusive korvbröden jag skulle spara till något speciellt tillfälle, varje morgon vaknar jag utmattad av allt jag drömmer - det är minst fem drömmar per natt som innehåller sjukaste grejerna som gör mig så matt, OCH jag satte en stor bagelbit i halsen idag och trodde i 30 sekunder att jag skulle dö tills jag på något mirakulöst vis fick tillräckligt med luft igen för att halvt hosta ut klumpen. Tur det, hade varit jävligt typiskt att dö vid payday. PENGARRRRRRR.

JENNY